Skip to content

Intervju med Maja Fredin som studerade på Textil form 2011-12

Nyckelviksskolan Textil form Maja Fredin
Performance på Bonniers Konsthall
”And we can’t build our dreams, so make the world go away”, 2022 – 2023
Foto: Pär Fredin

Berätta om din bakgrund och hur du hamnade på Nyckelviksskolan.

Det textila har alltid funnits i mig. Ända sen jag var liten har jag plockat upp små stumpar och snuttar, för att sedan trassla ihop dem till något annat. Däremot trodde jag ”länge” att jag ville jobba inom modebranschen. Men när jag flyttade från Uppsala för att läsa textildesign på Designgymnasiet i Sickla insåg jag hyfsat snabbt att jag är mer intresserad av det långsamma, eftertänksamma skapandet med fokus på teknik. Det blev ganska självklart för mig att jag ville ha en mer kritisk ingång i mitt arbete och Nyckelviksskolan, som erbjöd Textil form, erbjöd även en plats för mig att utvecklas konceptuellt.

Vad gör du idag? Berätta om vad du har gjort efter Nyckelviksskolan.

Efter Nyckelviken hade jag ett deppigt (men självreflekterande) år som telefonförsäljare, vilket resulterade i att jag sökte och blev antagen till Handarbetets Vänners basår, där jag på riktigt blev förälskad i finpilleriet. Sedan bar det av till Konstfack – Textil där jag tog min kandidat i textilkonst 2017.

Mellan min kandidat och master sökte jag Konstnärsnämndens Assistentstipendium tillsammans med den Berlinbaserade konstnären Ulrika Segerberg. (Uppmanar alla att söka detta stipendium, det är ett toppensätt att utveckla sitt konstnärskap.) Jag fick det och brände jag iväg till Tyskland i två år för att assistera Segerberg. I Tyskland fann jag Elvis och den dekadens han hade att erbjuda.

För att inte fastna i Berlin behövde jag skynda tillbaka till Stockholm och Konstfack för att påbörja mitt masterarbete ”Searching for my Inner Elvis in a Post Elvis Society”. Det projektet blev enormt och resulterade i en stor solo-utställning på Bonniers Konsthall.

År 2022 tog jag min masterexamen och helt sjukt nog har jag precis sagt upp mig från mitt brödjobb för att lägga all min vakna tid på konsten. Jag alltid har lönearbetat, både vid sidan av studierna och konsten, men eftersom jag för tillfället bara har mig själv och mina katter att försörja lever jag hellre på linser och ris än att bränna ut mig.

Nyckelviksskolan Textil form Maja Fredin
Installationsvy från Bonniers Konsthall
”Apokalypsens fyra flamingos”, 2022
”Den eviga räkfrossan”, 2019 – pågående
Foto: Pär Fredin

Vad har utbildningen på Nyckelviksskolan betytt för dig? Vad har du tagit med dig från utbildningen där?

Nyckelviken blev en plats för mig där jag fick möjlighet att tänka större och jag började se helheter, tänka kritiskt och installationsbaserat. Jag lämnade ganska snabbt ”produkttänket” eftersom vi i nästan alla uppgifter jobbade utifrån koncept – oavsett vilken teknik vi skulle utforska. Det var som att en propp lossnade när jag förstod att allt inte behöver konsumeras i en ”pengar-mot-objekt-handel”, utan det finns andra sätt att utrycka sig, vilket blev en stor frihet.

Sen har jag såklart tagit med mig underbara vänskaper jag kommer ha kvar livet ut. Flera av mina klasskamrater från Nyckelviksskolan är nu verksamma konstnärer och det har varit otroligt givande att följa varandra alla dessa år.

Har du något speciellt minne från Nyckelviksskolan?

Nyckelviken var en turbulent tid för mig. Jag var ung, 19 år, och hade det ganska stökigt privat. Jag jobbade på helgerna för att kunna försörja mina studier, vilket resulterade i att jag var trött på vardagarna. Men även om jag kanske nu i efterhand har känt att jag borde ha väntat något år innan jag började studera, är jag evigt tacksam att jag gjorde det när jag gjorde.

Första veckan åkte vi på en ”lära-känna-varandra-resa” ut i skärgården. Vi blev indelade i grupper och jag hamnade tillsammans med Ask Bjørlo, som nu är verksam textilkonstnär i Norge och forfarande en av mina finaste vänner. Vi skulle bygga temporära skulpturer av det vi fann på ön, d v s land art, men efter någon timmes stenstaplande tröttnade vi på det. Istället började Ask samla spindelnät på en pinne som han övertygade mig om att han minsann skulle kunna väva med sedan. Det gick såklart inte och det hela slutade med att vi hade ”bara” en stenhög och en pinne att visa upp.

Jag vet egentligen inte vad jag vill berätta med det här mer än att hur jävligt det än är att vara ung vuxen fanns det ändå en plats för mig att utvecklas och hitta en mening och katalysator för mina känslor.

Nyckelviksskolan Textil form Maja Fredin
Installationsvy från Bonniers Konsthall
”Searching for my Inner Elvis in a Post Elvis Society”, 2023 Foto: Pär Fredin

Hur ser framtiden ut för dig? Vad kommer du att göra om, säg, 5 år?

Haha, herregud. För mig är det omöjligt att säga vad jag ens gör om ett halvår. Att jobba som konstnär är oförutsägbart och jag har lärt mig att ta tillvara på den tid och ekonomi som jag vet att jag har. Sen lever vi också i en tid där världsläget i sig är än mer oförutsägbart, så länge jag får skapa och föra en dialog genom min konst är jag enormt tacksam.

I skrivande stund är jag mitt i ett nytt projekt där jag utforskar body building och individualismen. Så förhoppningsvis har jag ökat 20% i muskelmassa om fem år.

Nyckelviksskolan Textil form Maja Fredin
Performance på Konsthantverkscentrum
”Broiler” – 2023