Berätta om din bakgrund och hur du hamnade på Nyckelviksskolan.
Jag tror att min bakgrund och min konstnärliga bakgrund är mer eller mindre samma sak. På bilder från mitt rum när jag var liten, eller i skogarna nära där vi bodde, ser det väldigt mycket ut som i min ateljé nu. Jag har mycket svårt att byta intressen, just konst som intresse och syftet med det, att det kunde vara mitt arbetsliv, jag visste inte att man kunde jobba med sådant. Det förstod jag nog ganska sent.
Mina mest långvariga intressen inom det konstnärliga är nog samlandet av pinnar, stenar och egentligen allt från naturen. Sorterandet av och optimerandet av arbetsplatsen, ett ständigt flyttande och kritiserande av sakers funktioner och förhållanden till varandra.
Viljan till kommunikation med andra och hur man hanterar att ständigt misslyckas med densamma. Hur tiden fungerar har också varit ett intresse för mig länge.
Så länge jag kan minnas så har jag testat att se vilka saker som verkar passa ihop med varandra och det är lätt att tolka som skulptur och därför blev det så.
Att jag hamnade på Nyckelviksskolan var en stor vändning i mitt liv. Under min första längre och svårare depression i sena tonåren satt jag med min mamma och pratade om vad jag kunde ägna mig åt som arbete och jag kom fram till att det blir nog svårt att göra mycket annat än konst. Jag sökte till tre eller fyra skolor och kom in på Nyckelviksskolan. Att gå dit till skolan på morgonen och veta att jag äntligen hade något intressant och kul att göra var som natt och dag för mig efter en mörkare tonårstid.
Foto: Lena Bergendahl
Vad gör du idag? Berätta om vad du har gjort efter Nyckelviksskolan.
Jag gick vidare från Nyckelviksskolan till Ölands folkhögskolas konstlinje och därifrån kom jag in på Malmö Konsthögskola där jag har gått bachelor- och masterprogram i fri konst samt ett extra masterprogram som hette Critical and Pedagogical Studies.
Sedan andra året på konsthögskolan har jag ställt ut regelbundet och inräknat med CSN-åren så har jag försörjt mig sedan 2007 på konst. Det är jag mycket tacksam för.
Efter masterprogrammet var jag under ett år assistent till konstnären Jimmie Durham i Berlin, Kassel, Rom och Napoli. Av honom lärde jag mig väldigt mycket.
Jag har ställt ut på bland annat Kalmar Konstmuseum, Moderna Museet Moskva, Iaspis Open House, Galleri Nicolai Wallner, Bonniers Konsthall, Moderna Museet Malmö, Södertälje Konsthall, Galerie Leger, Fullersta Gård, Ravinen Båstad, Gislaveds Konsthall, Konstakademien, Lumiar Cité, Whose Museum och Malmö Konstmuseum.
Sedan fem år tillbaka driver jag och Francis Patrick Brady samt Lena Bergendahl galleriet Celsius Projects i Malmö där vi även har egna ateljéer samt fem extra som vi hyr ut.
Nästan varje sommar de tio senaste åren har jag varit på ett långtgående residens i bergsbyn Filignano i Italien och jobbat inom projektet Cultural Documents.
Jag undervisar ibland på konsthögskolorna i Sverige och är ständigt på jakt efter intressanta projekt och resor. Jag har gjort en offentlig utsmyckning i Stockholm och en i Göteborg.
Bland stipendier jag fått så är det mest prestigefyllda Barbro och Holger Bäckströms stipendium som jag fick förra året.
Jag finns representerad i samlingar hos Göteborg Konst, Skissernas museum, Malmö Konsthögskola, Statens Konstråd, Region Uppsala, Region Skåne, Malmö Konstmuseum, Maria Bonnier Dahlins Stiftelses samling samt Privata samlingar.
Kolla in Celsius Projects hemsida >>
Vad har utbildningen på Nyckelviksskolan betytt för dig? Vad har du tagit med dig från utbildningen där?
Utbildningen betydde mycket för mig därför att det var min introduktion till hela kulturområdet eller vad man ska säga. Det var som en fristad där man fick vara ifred och ta reda på hur ens egen arbetsmetod skulle se ut. Alla var också väldigt snälla, det var inte en hård miljö. Eleverna, personalen, de i köket, det var bra stämning.
Vad jag tog med mig var nog att jag kunde vända en del av ett nästan bottenlöst självhat till någon slags tilltro på min förmåga istället. Det är jag tacksam för till alla inblandade.
Hur ser framtiden ut för dig? Vad kommer du att göra om, säg, 5 år?
Jag tänker sällan så långt framåt, försöker leva i nuet. En trend jag märkt är att min ateljé blir större och större. Kanske kommer jag vara ännu mer i Italien.
Foto: Lena Bergendahl