Berätta om din bakgrund och hur du hamnade på Nyckelviksskolan.
Jag är uppvuxen i Växjö. Efter gymnasiet flyttade jag till Lund och senare Malmö där jag pluggade film- och konstvetenskap. År 2016 åkte jag på ett ettårigt utbyte till Los Angeles och där fick jag chansen att ta en introduktionskurs i Keramik. Tillbaka i Sverige var jag lite vilsen och bestämde mig för att söka till Nyckelviksskolan för att få ett år att lista ut vad jag ville göra med mitt liv.
Vad gör du idag? Berätta om vad du har gjort efter Nyckelviksskolan.
Idag jobbar jag nästan heltid med min praktik och har just nu en ateljé i Gustavsberg. Jag hade egentligen inte tänkt söka vidare till högskola när jag började, men blev uppmuntrad av Lars Brunström som är lärare i skulptur på Nyckelviksskolan. Då såg jag det mest som en rolig utmaning, men under ansökningen så insåg jag mer och mer att jag faktiskt brann för mitt skapande. Jag kom in på Konstfacks kandidatprogram för Keramik och Glas och tog examen därifrån 2022.
Under och efter utbildningen har jag haft utställningar i Göteborg och Stockholm och nu senast i Paris samtidigt som jag samarbetat med varumärken och butiker. Att stanna upp har aldrig riktigt varit en möjlighet eftersom branschen ser ut som den gör och kreativitet är en färskvara.
Men jag jobbar också i butik och som lärare på Folkuniversitetet för att dryga ut kassan.
Vad har utbildningen på Nyckelviksskolan betytt för dig? Vad har du tagit med dig från utbildningen där?
Den gav mig framförallt väldigt mycket teknisk kunskap, inte bara inom keramik utan även inom skulptur och måleri. Men framförallt gav det mig en plats att gro på rent kreativt och i slutändan ett starkare i självförtroende i min praktik. Det kanske låter som en floskel och det är svårt att specificera men det handlade såklart om lärarna som alla hade olika sätt att ge konstruktiv kritik och hitta lösningar, men också om miljön som var väldigt bra. Jag har fortfarande kvar väldigt många vänner från Nyckelviksskolan, inte bara från min klass från mitt år där.
Har du något speciellt minne från Nyckelviksskolan?
Jag har väldigt många fina minnen. Framförallt från våren när ansökningarna var inlämnade och antagningsbeskeden hade kommit. Det fanns en kollektiv lättnad i luften och det gjorde energin på vårutställningen väldigt fin. Jag vet inte, men jag tror i slutändan att Nyckelviken ligger kvar som ett samlat minne hos mig av en plats med många känslor.
Hur ser framtiden ut för dig? Vad kommer du att göra om, säg, 5 år?
Om några månader ska jag faktiskt fokusera på att vara pappaledig vilket känns superspännande. Sedan jag tog examen från Konstfack har jag som sagt kört på ganska ordentligt och levt efter någon form av ”smida medan järnet är varmt”-devis. På gott och ont.
Om 5 år hoppas jag på att vara ännu mer etablerad men framförallt ännu mer trygg och grundad i min praktik. Ständigt jobbar jag mot ett överhängande imposter-syndrome i allting jag tar mig för. Jag hoppas jag har skärpt mig och släppt det tills 2030. Och att jag gjort fler konstnärsresidens. Än så länge har jag varit på två – ett på Lanzarote och ett i Versailles – och det har varit underbart. Och jag vill göra offentlig konst med! Dröm.